kathrinejonsson

Vi har haft väldigt svårt att bestämma oss om vad vi ska ha för möbler till altanen. Men sen blev det ju tillslut vilstolarna ni redan sätt och idag var vi iväg och köpte bord och sittplatser också. Som vi ska skruva ihop så fort vi får tid över. Theo's fina möbel köpte vi ju förra året, så gulligt! Imorgon blir det BVC och hämta Jojje's pass! Love

Så nöjd med nya vilstolarna på altanen. Vi firade Jonathan som blev 10 dagar i går och som var beräknad till den 8:e med ett glas bubbel! Härliga sommar känslor med all sol! Love

Jag är jätte stolt över Theo, han är så duktig med Jonathan. Självklart busar han och vill ha lite mer uppmärksamhet mellan varven men i det stora hela en fantastisk storebror! Livet rullar på och vi försöker få tiden att räcka även till att fixa i och utanför huset. Men det blir mest bus och gos med våra killar. Love

Mitt hjärta bara fortsätter att svälla och ibland känner jag att jag älskar mina killar så mycket att det faktiskt gör riktigt ont. Love

Fjärilarna är fria och flyger fritt i hela kroppen. Att vakna (alldeles för tidigt) av att Theo kryper ner i sängen och Jojje börjar gny är ju bara den totala familjelyckan! Jag suger in den fantastiska känslan med alla mina sinnen, jag vet att det inte kommer kännas så här bra när sömnbristen kommer att ta över och hormonerna lagt sig. Så de gäller att passa på! ;) Love

Vi väntar med spänning på att få komma hem! Eller jag gör, grabbarna ligger och sover. Underbara Jonathan har vänt på dygnet och har ont i magen av medicinen (hoppas de är den och inte kolik). Så han har skrikit sig igenom två nätter. Tuff start för en sån liten människa. Love

Vi har äntligen fått upp honom på rummet men måste fortfarande gå ner till neo för att få antibiotika. Lyckan är så stor! Saker som var självklara från första stund och som togs ifrån oss har äntligen kommit tillbaka. Att få hålla och gosa med sin son när man vill utan massa slangar är en lyckokänsla i sig. Dock har han skrikit hela natten och älskade T har inte fått en blund. Kolik eller bara antibiotikan som satt honom ur balans återstår att se. Nu sover de båda två en stund i alla fall. Jonathan på min mage och de är sååå mysigt. Kärlek

Vårt älskade lilla mirakel är här och när han väl bestämde sig så gick det undan kan jag lova. Såklart helt fantastiskt efter all den längtan att äntligen få träffa honom! Men nu är dock vardagen fylld med kärlek, frustration och en massa saknad. Jonathan "Tokfrans" ligger på neo för att han har fått en infektion i kroppen. Vi sitter med honom i stort sätt hela tiden och på natten går vi upp var tredje timme för att ge honom mat. Sömnbrist AB är vi ju vana vid men att behöva lämna sitt barn och ta hissen upp till rummet igen är någonting som gör lika ont i hjärtat varje gång. En smärta som skär men som inte syns på utsidan. Att vara här mitt i lyckan att äntligen få sin bebis och längta hem till sin förstfödda skulle tära på vem som helst. Jag vet att det sliter mitt hjärta i tu. Det ända jag vill just nu är att få familjen samlad igen. Massa kärlek till våra älskade familjer och vänner som ger sitt stöd i dessa tuffa tider. Love