kathrinejonsson

Vi har äntligen fått upp honom på rummet men måste fortfarande gå ner till neo för att få antibiotika. Lyckan är så stor! Saker som var självklara från första stund och som togs ifrån oss har äntligen kommit tillbaka. Att få hålla och gosa med sin son när man vill utan massa slangar är en lyckokänsla i sig. Dock har han skrikit hela natten och älskade T har inte fått en blund. Kolik eller bara antibiotikan som satt honom ur balans återstår att se. Nu sover de båda två en stund i alla fall. Jonathan på min mage och de är sååå mysigt. Kärlek