Längtan som aldrig tycks ta slut

Vårt älskade lilla mirakel är här och när han väl bestämde sig så gick det undan kan jag lova. Såklart helt fantastiskt efter all den längtan att äntligen få träffa honom! Men nu är dock vardagen fylld med kärlek, frustration och en massa saknad. Jonathan "Tokfrans" ligger på neo för att han har fått en infektion i kroppen. Vi sitter med honom i stort sätt hela tiden och på natten går vi upp var tredje timme för att ge honom mat. Sömnbrist AB är vi ju vana vid men att behöva lämna sitt barn och ta hissen upp till rummet igen är någonting som gör lika ont i hjärtat varje gång. En smärta som skär men som inte syns på utsidan. Att vara här mitt i lyckan att äntligen få sin bebis och längta hem till sin förstfödda skulle tära på vem som helst. Jag vet att det sliter mitt hjärta i tu. Det ända jag vill just nu är att få familjen samlad igen. Massa kärlek till våra älskade familjer och vänner som ger sitt stöd i dessa tuffa tider. Love


Kommentarer
Postat av: Annelie Sandras mamma

Ett stort grattis till babyn
Annelie

Svar: Tack snälla <3
Kath

2013-05-03 @ 22:01:17
URL: http://thibia.blogg.se
Postat av: sandra

Gos <3

2013-05-06 @ 07:06:11
URL: http://sandra.vimedbarn.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0