kathrinejonsson

Idag har jag varit hos min diabetes sköterska Marie och jag vet att jag sagt det förut men hon är verkligen bra. Tacksam för att jag får gå hos henne. Dock kom tårarna ganska fort, hon förstod nästan på en gång att det var någonting som var "fel". Att Thobias var med som stöd var väl kanske tydligt nog. Jag ska få prata med en livs coach. Det är ju tydligen vanligt att stress hänger ihop med deprition. Phu, allt känns jätte jobbigt men jag är glad att få hjälp. Åkte hem efter besöket och somnade nästan på en gång i soffan, det händer aldrig att jag sover på dagen annars. Hade konstiga drömmar. När jag vaknade åkte jag för att hämta Theodor och så köpte jag en ny kruka och en liten blomma till Hallen. När Thobias kom hem fick jag den finaste överraskning! Vi ska sova en natt på hotell och få massage. Blev verkligen överraskad. Förstår att allt det här är jobbigt för honom också, han känner sig skyldig som inte hjälper mig tillräckligt med min diabetes. Det är inte lätt att leva med mig. Det är någonting jag kan lova. Tack älskling för allt ditt stöd i denna förvirrade och kämpiga tid. Älskar mina killar. Kärlek