kathrinejonsson

Sitter hemma hos mamma och pappa,
tankarna snurrar sådär som det brukar kunna göra men inte gjort på väldigt länge.
Jag har inte stannat upp utan bara låtit hjulet rulla.
Nu för första gången,
är jag här med bara mig själv som sällskap.
Min kärlek är med grabbarna,
det är en konstig känsla att vara utan honom,
men ack som vi behöver det,
både han och jag.
lite space.

Ett mellanslag.

Jag älskar honom
orden är stora.
Blir nästan lite blödig.

Men annars i livet då?
Vad vill jag?
Vad ska jag syssla med?
Förut så frågade ett av barnen mig på förskolan vad
jag skulle bli när jag blev stor.
Jag sa att jag var stor och jobbade där.
Men jag var inte lika stor som hennes mamma
tyckte hon.
Djurskötare svarade jag tillslut och hon blev nöjd.
Bra val, hon gillade också djur.

Men vad vill jag igentligen?
Folk frågar,
klart man inte kan nöja sig med att jobba som vikarie på en förskola.
Folk tar förgivet att jag ska börja plugga till det.
Tanken har slagit mig,
men vill jag det?
Är jag för det första en person som trivs med att plugga?
Svar Nej,
jag får panik av bara tanken att behöva boka upp mitt liv runt plugget.
Studentlivet känns väldigt långt borta och har aldrig intresserat mig.

Jag väntar på den dagen då höstlövet faller till marken och
ljuset kommer gå upp för mig.
Jag vet att den dagen kommer att komma,
ingen kan stressa fram det innom mig.

Jag trivs faktiskt med mitt liv
just precis som det är just nu.

love