kathrinejonsson

Kära gammel farmor blev alltså 97,5 år.
Vi hade hoppats på 100 år och det sa hon förra året också.
Hon gav upp efter att vi var där och hälsade på i sommras.
Då hade alla barnbarnen varit där och hon kände nog att hon gjort sitt
och slutade att äta.

Eftersom att hon bor i Finland och pratar endast finska
har vi inte stått varandra så nära.
Jag har många fina minnen från hennes tid i Sverige och min
egna tid i Finland.
Vi har komuniserat med berörning, chester och skratt.
För är någonting vi båda är väldigt bra på
så är det att skratta.

Det är det jag kommer minnas som bäst, hennes söta
fnitter skratt och fåfänga.

Vi får se om jag kommer åka dit på begravningen.
Det beror helt på när den kommer att hållas.

xxx