kathrinejonsson

Här är våran älskade lilla groda
och anledningen till att vi kallar den grodan är för att när våran läkare
skulle göra ett försök till att titta med ultraljudet gick det inte så bra.
Först hittade hon ingenting, sen såg man barnet men inget hjärta,
den låg alldeles stilla.
Jag bara stirrade på Thobias och tänkte, nu är den här lyckliga sagan slut.
Han stirrade på skärmen och jag såg att färgen i hans ansikte försvann.
Sen tog den världens skutt och aldrig har vi känt oss så lättade.
På det ''riktiga'' ultraljudet där vi även fick bilden ovan,
hoppade den också runt som en riktig groda.


Vi är lyckliga, så glada, förväntanfulla och super nervösa.
Vi ska bli föräldrar,
vilken grej!

Love