kathrinejonsson

Den här texten har Tyra skrivigt:
Det första man gör när man kollar i spegeln är att kolla på det man trivs sämst med, är det inte så? Stör man sig lite på sin mage så är det magen som man möter först med blicken..
Har ni sett programmet "Se bra ut naken" eller vad det nu heter.. Där brukar dom ställa 10 kvinnor på rad och så får tjejen som är med i programmet ställa sig vart i ledet där hon tror sig passa in. ALLTID ställer dom sig fel! Och alltid gör dom sig själva typ 3 storlekar större. Varför har man ofta en sån skev självbild?

Och då börjar jag kathrine verkligen undra vad det är för fel på oss?
För mig är det från dag till dag, jag ser lixom olika storlekar i min spegelbild
och oftas får jag panik eftersom jag inte vet viken bild som stämmer.
Då väljer jag helt enkelt att tro att jag är så där tjock som jag ser mig och ibland
undrar jag om det är som i den där filmen, åhh va heter den nu?
Ni vet den när kärleken är bild och hans ser henne som den där perfekta tjejen fast igentligen är hon jätte tjock!
Så tror jag ibland att min kexchoklad ser mig för han blir jätte arg när ja råkar använda ordet tjock.
Jag gör det ju utan att tänka! Det tror jag inte att jag är ensam om jag vet, men vi är så bra på att förtränga dessa känslor.

Men okej jag kanske inte är ''tjock'' men skulle inte dö av att gå ner några kilo,
eller ännu bättre bara bli lite mer fitt.
Dax att ta tag i den delen i mitt liv, få lite ordning på min diabetes.
För visst är det lite typiskt diabetiker att få den där lilla magen som vi måste sticka så fint i.
blä.