kathrinejonsson

Paniken börjar växa, jag har lixom inte fattat att jag ska åka!
Jag försöker sitta här och banka in det i huvudet.
Det som känns extra konstigt är ju att jag faktiskt inte vet hur länge jag blir borta.
Jag bara rycker på axlarna åt det.
Sanna är så söt som kommer förbi för att säga hej då, eftersom man faktiskt inte vet hur länge jag blir borta...
Sist var det ett halvår, gången innan det nästan ett år och dess för innan var det väl bara en månad som längst.
Själv har ja känt att jaja det blir nog inte å länge, men det är nog för att jag rädd att misslyckas.
Men jag känner ingen press, vill jag hem om en vecka tänker jag åka hem så enkelt är det.

Packa packa packa, jag hatar som sagt att packa och sen är jag dum nog att dra ut på det!
Bläää, vet ju inte vad jag ska ta med mig, vad ska ja ha på mig när vi åker?
Orkar inte me mys-kläds grejen, ja vill va snygg när vi kommer fram.
Hmm skor känns as jobbigt, men ja tror ja bajsar på det och köper ett par när vi kommer dit. :) (för vilka pengar?)

Hmmm cv't är faktiskt klart, lite fin puts bara.

See ya!

Just love this scen!