Fattig med mycket saknad...

Jag känner verkligen för att resa bort, långt bort, eller ingentligen bara bort så runt hörnet skulle nog räcka!
Jag börjar få panik det börjar verkligen krypa i kroppen på mig för att vi inte har några pengar.
Offtast när jag säger att jag inte har några pengar är det för att jag har lite pengar och prioriterar vad de ska gå på.
(det får jag ofta höra av Lindsay, - men du har ju alltid pengar!)
Haha...ursh va jag hatar att jag älskar henne.
Det är nästan som att hon är död, du vet när man saknar en människa och inte vill erkänna det för någon, du bara lever på, tar upp mobilen, bläddrar fram nummret och lägger ner mobilen igen, eller när du kommer på nått roligt
minne men du kan inte berätta det för någon för de vet inte vem den ''döda personen är'.
Nej hon är inte död, hon är bara fruktansvärt jobbig som inte väljer att leva ihop med mig.

Hur som heslt var det inte alls det ska skulle berätta utan jag skulle beklaga mig om att leva fattigt.
Det suger Häst-pung som jag så vackert skulle uttrycka det.
Vi är så fattiga att våra sista pengar gick på någonting som kallas för mat, jag hatar att man måste äta och jag hatar att jag älskar mat också, men framför allt att min kära pojkvänn äter som en häst ( med stor pung, eller nått?)
Hade man bott själv nu hade jag haft pengar över att gå ut me tjejerna i kväll och supa skallen av mig och må skit hela dagen i morrn.
Vilket får mig att tänka på kvällarna när jag och sofie gick ut innan ja flyttade hit, fy fa va kul vi hade!
Helt sjukt faktiskt och inte på tal om Spanien....

Nää nu får det vara nog jag kan ju inte ens skriva vanliga inlägg i min cp blogg utan de ska ploppa upp i mitt minne hela tiden, jag är inne i en sörjande period för till fället och då saknar jag er...
Ursh det får mig att tänka på Malin, min lilla krock-kudde som alltid tar han om stackars förvirrade kattiz.

Love

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0