kathrinejonsson

I min värld som jag lever, tröttnar jag lätt.
Jag lever på ett tag och ibland vaknar jag med ett ryck och måste bort.
Måste ändra runt, rulla runt och bara bort.
Paniken brukar växa sig stor på bara några sekunder, minuter och nån timme senare har jag
gjort nått radikalt beroende på hur stor paniken och rastlösheten varit,
beroende på hur länge jag levt kvar i min drömvärld , mitt ide, i min så kallade ''bubbla''.

Självklart kommer jag alltid vara kathrine,
den kanske lite inpulsiva och knasiga tjej jag alltid varit.
Men nu har jag lixom hittat mitt ''kall''.
Jag har hittat den stora kärleken
och visst har jag varit kär förut och tagit förhållanden seriöst.
Men aldrig såhär.
Jag känner med hela min själ att detta är rätt.
Det är vi som kommer grow old together och med det som innsikt
är jag är helt lugn.
Jag känner mig lugn och trygg.
Folket som känner mig skulle nog aldrig beskriva mig som lugn.
Men det människor som börjat känna mig på senare tid skulle nog
(hoppas jag) kunna beskriva mig som lugn och stabil människa.
Så som folk skulle beskriva Thobias.

Jag är så nöjd med mitt liv och hur det ser ut idag.
Jag lär mig hela tiden saker om mig själv,
om Thobias och om hur vi funkar tillsammans.
Jag känner att jag lär mig saker på jobbet och jag tror till och med jag hittat
det jobb jag vill fortsätta med.

Vad mer kan man begära av livet än kärlek och vänner?
Ja och ett jobb så att man kan leva,
inte ett jobb som ger en den snabbaste bilen eller den största villan.
För det måste man påminna sig själv om ibland,
det är ju faktiskt inte de sakerna som gör en lycklig på riktigt.

xxx