kathrinejonsson

Jahap jag måste ändå säga att fredags kvällen löste sig, men det bara tack vare Susannas och Marias stora hjärtan.
Man skulle ju kunna säga att jag kände ganska tydligt vilka mina vänner är.
Fast jag kan väl knappast förvänta mig något eftersom jag aldrig är hemma.

Ursh det gjorde så fruktansvärt ont bara, man önskade ju att folk kunde förstå.
Det är väl knappast så att jag bara går runt och gnäller?
Jag pratar ju knappt om det? Jag vill ju bara ha någon där, så ja inte känner mig så ensam.
Skit samma.

Kul hade jag i alla fall och jag är tacksam att det fanns vänner med öppna armar.
Idag har jag hjälpt pappa med fotbollsplanen alcro, så nu kommer gräset bli såååå fint.

Sen blir det middag ikväll och senare hem till Sara, vackra sara!

xxxxx